with fear we shall prevail

Nu när jag har lite tid över från allt arbete med NolleP tänkte jag att jag skulle blogga lite. Och inte om vad som helst, nej, jag tänkte yttra mitt hat mot Real Madrid. Kanske känns lite trivialt att hata en fotbollsklubb i Spanien, finns så mycket annat man kan bry sig om istället men nej, jag hatar dem. Inte deras spel på planen, det kan vara bra ibland, det är inte fotbollen som jag hatar hos dem utan organisationen bakom den. Även om jag kan tycka att de får väldiga skitmål ibland som de inte förtjänar men det är karakteristiskt för ett "bra" lag.

Jag läste senast idag att de ska sälja fyra spelare från sin trupp för att göra plats för en av världens bästa högerbackar just nu, brassen Daniel Alves. Vilket inte är fel i sig, absolut inte...så gör många lag. Det som stör mig mest i den artikeln är väl mest att det är Real som får honom, för går han dit kommer de förstöra honom och fotbollsvärlden får inte längre se på denne magnifika högerback. De kommer få se någon som var bra och som numera lever endast på sitt namn. Likt Cicinho, ni kommer ihåg honom? Killen som dominerade för-VM från sin högerbacksplats! Nu har han gått till Roma och förhoppningsvis hittar han sitt gamla jag där igen. Jag hoppas! Men åter till Real.

Förra året vann de La Liga, grattis till dem, ni förtjäna det inte. Ja jag vet hur många argumenterar, är man högst upp när säsongen är slut så ska man ha guldet. Ja det ska man, men orsaken till att ni inte förtjänar det är för att ni sparkade/"sålde" männen som i slutändan gav er det. De sparkade Capello (en man jag inte tycker om men den behandlingen förtjänade han inte), ni hängde även ut Mr Becks och lät honom sticka till USA. Okej, tror inte han hade så stora planer på att stanna ändå, frugan kände väl suget av pengar i Hollywood, men ni kunde ju försöka. Nu har ni Schuster, en bra tränare, men det var Capello också. Sparka honom?

Real har inte haft det så lätt på transfermarknaden det här året, eller rättare sagt, de värvar sent. Robben är en av dem som har kommit in i laget och jag ställer mig frågan, är han mannen som tar Reyes plats på bänken? Eller hur tänker du Schuster? Ska ni satsa på att ha ett kantspel, något ni saknat de senaste säsongerna. Beckham var ju inte precis en überbreddare. Men åter till mitt hat, Real är inte det enda laget i världen som köper vem de vill till överpriser. Men det var de som startade trenden när de köpte Zidane, Beckham och några andra muppar till priser som är absurda. Hur dåliga är ni vid förhandlingsbordet egentligen? Seriöst, tror min döde mormor hade kunnat göra ett bättre jobb. Fotbollsklubben Real lever av varumärket Real, iaf när ni värvar spelare. Värva inte namnen, värva spelarna...

Sedan till det jag stör mig mest på, hur unga talanger, skitgrymma unga talanger, förstörs i Real. Ja det är ett stort lag som alltid har pressen på sig att vinna och därför får talangerna inte så mycket speltid. Eller? Hur många gånger har ni inte sett ett namn in inte riktigt känner igen i Reals backlinje men när man rör sig uppåt i planen så är det idel "världsnamn". Sedan mot slutet kan de slänga in någon annan där uppe. Vad är då så fel med det här? Jo, för varje supertalang som de värvar in är en offensiv spelare. Alla lag kan inte ha ett überbarn som Messi i sitt lag det förstår jag också men varför värvar ni dem om ni nu inte tänker låta dem spela så mycket? Capello lät Gago spela en del mot slutet förra säsongen, även någon annan mupp fick hoppa in i en del matcher men det var ändå inte som att man kände att han gav dem förtroendet. Det kändes snarare som att han slängde in dem för att markera för hans stjärnor att ni suger och borde jobba mer på plan. Det här händer givetvis i andra lag också men det betyder ju inte att det är rätt.

Jag har mer att säga på det här ämnet men jag undrar om du orkar läsa mer, därför slutar jag. Jag hoppas Real får ordning på sina grejer, inte för att jag kommer sluta hata dem då utan för att det skulle gagna fotbollen, en sport jag älskar.

//Barra

And no one speaks

Det var väl ett tag sedan man skrev här. Så är iaf känslan, och den regerar. Men jag tänkte att jag kunde förgylla dagen för er som stapplar in på denna sida lite då och då i hopp om att hitta något nytt.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva för banbrytande grejjer den här gången men jag gör som politikerna, jag börjar på något så hoppas jag att det blir bra i slutändan. Jag är dock så ärlig att jag rekommenderar er att sluta läsa redan nu, MEN vem vet. KANSKE kommer jag på något bra i slutändan ändå. Se, jag är bra på det här att få er att läsa vidare.

Har du någonsin tittat ut genom fönstret när det öser ner utanför och räknat regndropparna på fönstret. Man vill inte gå ut, man vill inte göra något inomhus heller så man sitter där och räknar. Det är lite som att räkna får innan man ska gå och lägga sig, ett uppdrag som inte går att genomföra. Inte om du faktiskt vill ha reda på hur många regndroppar som faktiskt finns på ditt fönster. Men om det nu är så att du bara vill räkna så är du på rätt ställe min vän. Man tänker rätt bra när man gör sådana saker, hjärnan tar inte för mycket stryk när man räknar regndroppar så man kan sitta och filosificiera (jepp jag menade att stava det på det sättet) om andra saker samtidigt. Det är mysigt, speciellt med en kopp kaffe. Nu kanske ni undrar varför jag tog upp just det här och det ska jag förklara för er. Några gillar att springa, några gillar att ta promenader på natten (de är mysiga), några tycker om att sitta på en filt på en grön äng och äta något gott andra gillar att sitta vid ett fönster när det regnar med en kaffekopp och räkna regndroppar och tänka på saker som annars passerar förbi en. Som t.ex varför några blir förebilder och andra inte. Varför Solnedgången är vackrare när solen går ner över havet än när den går den över en slätt. Varifrån vi fick alla våra normer egentligen. Märk här att det är inga frågetecken bakom dessa frågor. Jepp gott folk det finns en anledning till det, de är inga frågor. De har nämligen inga svar, universella svar dvs. Du kan svara för dig själv och vad du tycker men.. eller? Vad säger du? Jag har egentligen ingen aning och flummar mest ut om det i jakten på ett svar.

Det finns många poeter där ute, många som skriver dikter. Många som skriver ord av sanning, sanningen som råkar stämma in på dig just då förståss. Men jag tycker om att läsa dem, de är fina, allihop, på sitt eget lilla sätt. Kanske.

Sedan kan jag berätta att jag är lite avundsjuk på dem som har kameran med sig överallt och tar bilder på allt och allting och sedan sparar dessa bilder. De kommer ha fina minnen när de blir gamla, jag önskar jag vore en sådan person. Jag försöker lite då och då men det finns dem som är grymma på det. Fina minnen som sagt, aja antar att jag får dumpa lite mer matte från min hjärna för att spara mina minnen från fester och liknande. Man klarar ju bara av så mycket. Men några har jag nog ändå lyckats skrapa ihop, hoppas jag.

Nej nu får det räcka, orka sitta här mer.

En sista fråga bara, kunde du urskilja den bittra undertonen från ironin?

//Barra

the sun is shining but my mind is set on home

Under mina första år tyckte jag inte så mycket om Malmö. Mina referenspunkter var inte så många och staden dög bra för mig, jag hade roligt. När jag blev lite äldre började jag tycka att den började bli liten, tyckte att för att vara Sveriges tredje största stad träffade man folk man kände allt för ofta när man gick på stan. Började nu också få upp ögonen för allt skit som egentligen hände och jag lärde mig hur man håller sig borta från problem. Jag lärde att se mig över ryggen och hur man håller sig borta från att bli nedslagen. När jag sedan blev äldre, nu pratar vi de senare åren av tonåren fram till man blev system-myndig, så utvecklade jag detta ännu mer samtidigt som jag lärde mig andra egenskaper. Malmö blev allt mindre och mindre för mig, fortfarande sådär lagom stort för att jag ska tycka om det men tillräckligt liten för att jag skulle bli less på det. Då var det tur att Köpenhamn låg precis runt hörnet så jag kunde tillförse mina behov lite då och då när jag ville uppleva en riktig storstadspuls. För även om Malmö är stort i Sverige så är det inte stort, det är en liten "mysig" stad. Iaf om man frågar någon från t.ex Frankrike, England, Tyskland eller Spanien för den delen. Jag började helt enkelt hata Malmö mer och mer. Samma skit hände hela tiden runtomkring en, man hörde hur någon hade blivit rånad, hur någon skulle ge igen, hur de hade blivit nedslagna och hela cirkeln var igång. Inte för att jag var någon ängel men ändå, palla. Varje gång man gick ut började man kvällen med att gå runt och ta en hälsningsrunda på alla som var på stället för att ingen skulle bli sur och att det skulle bli tjafs senare. Men oftast blev det så ändå, fast chansen att man själv var inblandad var nu mycket mindre. Utöver detta kunde man nästa morgon läsa i tidningen hur polisen haffade streetracing förare lite då och då på gatorna. På eftermiddagen kunde man lista ut vem det var som hade åkt fast. Det är ingen stor stad, det vill vara en stor stad, den tror sig vara en stor stad och det är väl lite där som mitt hat har fått sitt fäste. Det är en stad i tonåren som vill kaxa sig mot allt med det lilla pupishår den har mellan benen. Och jag älskar det, lika mycket som jag hatar det.

Jag är stolt över att komma från Malmö, jag tycker det för mestadels är en härlig stad med härligt folk. Ja det finns vissa stolpskott även där men säg en stad det inte finns det i.

Jag vet inte hur jag hade varit om jag kommit från en mindre håla, förlåt, mindre stad/by/ort. Antagligen hade jag känt likadant, de flesta gör det. Hoppas jag. Jag har sagt att jag aldrig kommer flytta tillbaka till Malmö nu när jag väl har lämnat stället, men frågan är: Vart ska jag då sätta ner mitt arsle? Jag tänker inte vara kvar i Linköping efter att jag är färdig här, det hade jag aldrig orkat. Så jag vet helt enkelt inte, förhoppningsvis så hittar jag någon som kan lista ut det med mig så kan vi chilla där tillsammans. Vem vet. Men förhoppningsvis...

Jag sitter iaf nu i Linköping och längtar ner till Malmö så mycket att jag nästan vill kräkas så fort jag tänker på det. Jag kan inte åka än, det är 10 dagar kvar. Jag tycker inte om de 10 dagarna, de är inte bra dagar, de snor värdefull tid med mina kompisar i Malmö. Men jag kommer! och då jävlar! Då kommer man vara tillbaka i Malmö, det Malmö som man älskar att hata, det Malmö som man kommer och sitta och berätta om för sina barnbarn när man är närmre döden än livet. Det är mitt Malmö och det kommer ingen ta ifrån mig, även om jag kommer se mig över axeln var 20e meter...

//Barra